Svar på interpellation (S) om resurser för stöd till kommunala skolor för barn med särskilda behov
Camilla Blacker Wallinsson, ordförande i Barn- och ungdomsnämnden, besvarar Socialdemokraternas interpellation angående resurser för stöd till kommunala skolor för barn med särskilda behov. I interpellationen ställs tre frågor som besvaras nedan.
Varför hanteras stöd för resurser till skolor med barn i särskilda behov enligt olika principer?
Resursfördelningen vad avser det grundbelopp som kommunen lämnar i bidrag för respektive elev i de skolor där elever folkbokförda i Vallentuna kommun går, är densamma för de fristående som för de kommunala skolorna. Detta följer av att resursfördelningen till kommunal och fristående verksamhet enligt skollagen ska baseras på likabehandling. Det innebär att kommunen inte får missgynna fristående skolor vid resursfördelningen.
För resursfördelningen vad avser elever i behov av omfattande särskilt stöd regleras det i skollagen att bidrag för detta, ”tilläggsbelopp”, ska ges till fristående skolor och vara individuellt bestämt utifrån elevens behov.[1] Detta sker genom ett ansökningsförfarande där bidragsbelopp beslutas genom delegationsbeslut och med stöd av barn- och ungdomsnämndens riktlinjer för tilläggsbelopp.
Det finns inget krav på att kommunen ska använda tilläggsbelopp eller motsvarande i den kommunala verksamheten. Till verksamhet i egen regi har kommunen en frihet i hur den utformas.
Det finns varken i skollagen eller annan författning närmare anvisningar om hur resursfördelningen inom skolväsendet ska göras, t.ex. efter vilka principer som resursfördelningen viktas och hur stor del av resurserna som fördelas på detta sätt.[2] Kommunen har således en relativt stor frihet att utforma ett resursfördelningssystem. Likabehandlingsprincipen ska dock gälla vid all resursfördelning vilket innebär att lika villkor så långt som möjligt ska gälla mellan kommunala och enskilda huvudmän.
I förarbetena till skollagen anför regeringen bl.a. följande. Det finns inte en generell modell för resursfördelning som fungerar i alla kommuner eller för alla verksamheter inom skolväsendet. Det är heller inte möjligt att generellt avgöra hur stor del av en kommuns budget för skolväsendet som bör omfördelas utifrån barn- och elevgruppernas sammansättning och vad som är en tillräcklig differentiering. Vilka faktorer som bör beaktas och i vilken omfattning så ska ske måste anpassas till den verksamhet det är fråga om och till lokala förhållanden. Det är därför inte möjligt att i skollagen eller någon annan författning ge närmare anvisningar om hur resursfördelningen ska göras. Regeringen vill dock understryka att resursfördelningen måste göras med hänsyn till alla elever. [3]
I interpellationen uppger Socialdemokraterna att de kommunala skolorna får del av en resursfördelning som har till uppgift att kompensera för olika socioekonomiska förutsättningar, så kallad strukturersättning. Detta är en sanning med modifikation eftersom strukturersättning för socioekonomiska förutsättningar samt landsbygdskompensationen, så kallat lokaliseringsersättning, även tillfaller fristående aktörer. Den modell Vallentuna kommun använder sig av för att kompensera för elever med extraordinärt behov av särskilt stöd är en resursfördelning kallad inkluderingsersättning. En del av inkluderingsersättningen fördelas per elevvolym till samtliga kommunala grundskolor och en del riktas till elever med extraordinärt stödbehov som går i någon av de kommunala särskilda undervisningsgrupperna.[4]
Häri är det även viktigt att notera att skollagen är tydlig med att såväl fristående som kommunala skolor inom ramen för sina normala resurser, ska kunna ge stöd åt flertalet elever.[5] Skolan ska kunna anpassa sin organisation och sin undervisning/verksamhet så att hänsyn tas till elevens behov och förutsättningar. Grundbeloppet ska täcka kostnader för stöd i form av extra anpassningar, extra undervisning, gruppindelningar, särskilt stöd, individualisering och anpassning kring elever. Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla kunskapskraven ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.[6]
Kommuner har möjlighet att införa ansökningsförfarande för tilläggsbelopp till kommunala verksamheter och flera kommuner har tidigare haft en sådan ordning men har på grund av administrativa svårigheter valt att använda andra ersättningsmodeller.[7] Det kan argumenteras att det skulle skapa en likabehandling mellan fristående aktörer och kommunala aktörer i fråga om ekonomisk fördelning. Det skulle dock inte skapa likvärdiga rättsliga förutsättningar eftersom rektorn för en skola inte kan, tillskillnad från fristående aktörer, överklaga ett beslut om tilläggsbelopp. Med andra ord, en rektor kan inte överklaga ett för kommunen internt beslut om extra resurser. En analog tillämpning av tilläggsbelopp för kommunal verksamhet leder därför inte till likabehandling mellan huvudmän.[8]
Hur tänker du möta upp behovet av särskilt stöd och säkerställa att alla elever får det stöd de behöver? Är du beredd att utöka budgeten eller är det ytterligare effektiviseringar att vänta?
Budgeterat belopp för tilläggsbelopp 2022 var 22 miljoner kronor och utfallet var 19,2 miljoner. Detta avsåg både s.k. resursskolor, anpassad grundskola som elever i ”ordinarie” fristående grundskolor. För 2023 är budgeterat belopp 24 miljoner kronor. För den kommunala verksamheten är 21,5 miljoner budgeterat som inkluderingsersättning till de kommunala grundskolorna att fördelas efter elevvolym för extraordinärt stöd. För de kommunala SU-grupperna tillkommer sedan 16,5 miljoner.
Alla barn och elever har rätt till ledning och stimulans för att kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. En del elever har också behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Skolväsendet skall ta hänsyn till alla barns och elevers olika behov, vilket handlar om förskolans och skolans kompensatoriska uppdrag.[9] Beroende på hur behovet ser ut måste skolan sätta in det stöd som eleven behöver för att uppfylla betygskriterierna eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas. Alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt. Här skall inte pengar vara en faktor som har betydelse för om eleven får stöd eller inte.
Elevers behov av anpassningar och särskilt stöd finansieras genom grundbeloppet, detta gäller för såväl kommunala som fristående verksamheter. Grundbeloppet fördelas utifrån elevvolym. Inkluderingsersättningen, som avser extraordinärt stödbehov, ges därutöver för att täcka bl.a. medicinska och individuella behov inom de kommunala verksamheterna.
Utifrån nuvarande budget och prognosisterat utfall ser jag inte något behov av att tillföra extra medel till grundskolor. Här kan även noteras att resultatenheterna, det vill säga de kommunala verksamheterna, som koncern gav ett överskott på 11,1 miljoner kronor 2022 vilket ger en indikation på att finansieringen var god och att det fanns ytterligare finansiellt utrymme för verksamheterna. Prognosen för 2023 visar på en budget i balans.
Hur ser du på ditt arbetsmiljöansvar för lärarna som många gånger ska hantera stora klasser med flertalet elever med ibland stora stödbehov?
Genom det systematiska arbetsmiljöarbetet styr nämnden verksamheterna så att arbetstagare får en bra arbetsmiljö, både organisatoriskt, fysiskt och socialt. Arbetsmiljöarbetet sker i samverkan med bl.a. personal och skyddsombud. Det följer av arbetsmiljölagen att nämnden som arbetsgivare ska systematiskt undersöka, riskbedöma, genomföra och följa upp verksamheter så att arbetsmiljön är i enlighet med gällande lagstiftning. Notera att nämndens arbetsmiljöansvar är kollektivt för samtliga ledamöter i nämnden. Nämnden tar del av det systematiska arbetsmiljöarbetet genom en årlig uppföljning där senaste uppföljningen presenterades för barn- och ungdomsnämnden den 13 juni 2023.
Inför skolval sker alltid en översyn över klassammansättningar utifrån antal elever som sökt till respektive skola och årskurs. Det är av naturliga skäl inte möjligt att göra en bedömning av antal elever per klass avseende elever med omfattande stödbehov eftersom bedömningen av stödbehov görs av skolpersonal när eleven väl börjat på skolan.
Lärarna har i sin profession kompetens att skapa en undervisning som möjliggör lärande för alla elever oavsett om extra anpassningar eller särskilt stödbehov finns eller ej. Före mer resurser/stöd sätts in behöver det först utredas vilket stöd som behövs och vad syftet med stödet är.
Att ha många elever i ett klassrum kan innebära utmaningar och samarbete behövs mellan alla inblandade. Här behöver det finnas en samverkan mellan olika professioner – lärare, elevhälsa, skolledning – för att på bästa sätt hitta bra arbetssätt. Mindre klasser kräver fler utbildade lärare för att klara grundbemanning. Detta medför risker för olikvärdighet om man inte kan garantera utbildade behöriga lärare för samtliga klasser. Med större klasser ökar möjligheterna till kollegialt samarbete med fler lärare per klass/grupp.
Klasstorlekarna i Vallentuna kommuns kommunala skolor kan generellt inte betraktas som stora där de centrala grundskolorna ligger på ett medelsnitt på 25 barn per klass. Landsbygdsskolornas årskurser ligger i huvudsak betydligt under snittet.
[1] 8 kap. 23 §, 9 kap. 21 §, 10 kap. 39 §, 11 kap. 38 §, 14 kap. 17 § skollagen
[2] jfr prop. 2013/14:148 Vissa skolfrågor, s. 20
[3] Ibid., s. 20
[4] Jfr. SOU 2016:66, Beslut om beräkning av bidrag, s. 73-76 avseende strukturbidrag och kommunal finansiering.
[5] Se prop. 2008/09:171 offentliga bidrag på lika villkor, s. 42 samt prop. 2015/16:134 tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever, s.12
[6] 3 kap. 2 § skollagen
[7] Se Skolverket (2021) Utredning av kommunens hantering av tilläggsbelopp, rapport 2021:9 s. 13
[8] Se även David Ryffé, Skolväsendets ekonomisk-rättsliga dilemma (Förvaltningsrättslig tidskrift, 2022)
[9] 1 kap. 4 § skollagen